Blogg


Dags för att titta på landbaserad utveckling.

Det finns många som ser landbaserade matfiskodlingar som en framtid för produktion av laxartad fisk. Vi har naturligtvis inte något mot tekniken i sig. Utan allt handlar om ekonomi, finansiering, lönsamhet osv. ”existentiella” frågor till ett företag.

Frågan är om det är rimligt att säga att alla laxodlingar ska ligga på land. Nedan ett par exempel i länkar som visar hur det går med anläggningar som existerar och producerar lax eller regnbågslax i dag. Dvs. hur ekonomin ser ut i dag i existerande anläggningar i våra närområde liksom i Danmark och på Åland.

Langsand lax, som markerar sig som producent av världens mest hållbara lax, har länge varit ekonomiskt mindre lönsam affär. Under de senaste tre räkenskapsåren har bolaget förlorat 37 miljoner danska kronor. Det handlar inte bara om det. Under samma period har Danish Salmon förlorat 55,2 miljoner danska kronor.

Den åländska landbaserade anläggningen Fifax Ab har redovisat ca. 3,1 milj euro minus i sitt senaste bokslut 2016-12-31.

Länk till Fifax ab:s bokslut:
https://www.finder.fi/Kalastusta+ja+kalanviljely%C3%A4/FIFAX+Ab/Mariehamn/yhteystiedot/2905100

Länk till en artikel på ilaks om Langsand Laks och Danish Salmon:
http://ilaks.no/kostbar-manelanding-for-landbasert-laks/

Kostbar månelanding for landbasert laks

 

Gott om utrymme för fiskodling till havs


IMG_20170819_143510Bild: K
artbild från Lysekil Slättna.

Av Lena Nordlund Sveriges Radio
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=6756548

Det skulle gå att odla betydligt mer fisk i havet för att försörja världens befolkning i framtiden, menar forskare i en ny studie. Idag används bara en liten del av haven som odlingsplats.

I dag sker det mesta av världens fiskodling i anläggningar på land, bara en bråkdel sker i havet i länder som Norge, Kina och Chile.

Amerikanska forskare har nu gjort en modell för hur mycket vi skulle kunna öka fiskodlingen i haven globalt sett.

De har delat in världens hav i mindre rutor, och för varje ruta tittat på temperatur och tillväxtmöjligheter för över hundra olika odlingsbara fisk- och skaldjursarter.

Även om vi bara skulle odla fisk på mindre än 0,015 procent av havets yta, skulle vi kunna få fram lika mycket fisk som vildfångas idag, visar studien som publiceras i tidskriften Nature Ecology and Evolution.

Havsområden som används till transporter, oljeindustri och marina reservat är inte inräknade, men forskarna kom ändå fram till att det inte är ytan som begränsar odlingen.

Det är i stället annat som påverkar utvecklingen, som exempelvis politiska beslut, ekonomi och avstånd från marknad till odling.

Forskarna konstaterar att nästan varje land med kust har potential att expandera sitt havsbruk. Men många länder där odlingar skulle kunna ge allra mest har knappt någon fiskodling alls i dag. Indonesien, Indien och Kenya nämns som mycket lovande.

– Vi visste redan att det finns väldigt mycket yta som är lämplig för odling, men det är andra faktorer som styr varför vi inte odlar där idag, säger Max Troell, systemekolog vid Stockholm Resilience Center vid Stockholms universitet.

Han menar att den största knäckfrågan handlar om foder. Fiskmaten kan inte kosta för mycket eller konkurrera med odling av annat vi kan äta. Sådant är mer begränsande i dag än tillgänglig havsyta, säger Max Troell.

– Vi kan inte tro att bara för att vi går ut i havsmiljö, så löser vi världens matförsörjning. Även vattenbruk är starkt beroende av resurser.

 

Referenser: Rebecca R. Gentry et al. Mapping the global potential for marine aquaculture. Nature Ecology and Evolution. DOI: 10.1038/s41559-017-0257-9

Max Troell et L. Ocean space for seafood. Nature Ecology and Evolution, news. DOI: 10.1038/s41559-017-0304-6

 

 ”Feed as well as food”

Man feeding the trouts swimming in a pool in a trout farm at Bussi, in Abruzzo. Other images in:

Photo: The path to food sustainability also run through animals´stomachs.

Leaders/ The Economist
Sept. 2nd 2017

Between now and 2050 the planet´s population is expected to to rise by a third, from 7.6 bn to 9.8 bn. Those extra mouths will need feeding, and not just with staples. As people grow richer, their demand for protein rises, particularly for meat and fish. Beef consumption  in Asia, for exmaple is expected to to jump by 44 % over the next decade alone.

Raising animals to be eaten already has huge effects of the world´s environment. The number of farm animals soared during the 20th century. A quarter of world´s land is used for grazing them. They consume 30 % of the world´s crops. They guzzle water – you need about 15.000 liters of the stuff to produce a kilo beef cmpared with only 1500 litres for a kilo maize or wheat. And their eructations do notingh for the climate. Livestock are responsible for  14.5 % of all anthropogenic greenhouse gases, according to UN Food and Agriculture Organisation (FAO).

How then may planet be fed sustainable? One set of answers revolves around convincing people to put different things on their plates. Vegetarians have the simplest solution of all, but try telling people in sub-Saharan Africa that they should stick cassava. Encouraging people to eat more fish rather than more meat is a better answer. Human consumption of fish has now overtaken that of beef and aquaculture acoounts for half of of all the fish people eat. But almost 90 % of wild stocks are are fished either at or beyond their sutainable limits. And farmed fish, particularly salmon, are often fed on smaller fish that themselves are caught at sea.

Fashionable idea is for westerners to eat more insects, which contain up t three times as much as protein as beef and already form an integral or supplemetary part of 2bn people´s diets, according to FAO. But for that to happen, many will have to get over the ”yuck” factor.

Another set of answers involves using tehcnology to create articifical protein.  Scientists are also looking at genetic modifications o animals – to increase the muscle of cattle or to reduce infections among the fish. Innovations such as these have normous potential – if they can be industrialised and win over wary consumers.

But changing what humans eat is not the only route to feeding a growing population more sustainably. Another, less obvious, approach is to alter what animals eat. It is there that technology may have the biggest impact soonest.

One source of improvement lies in the more efficient use of crops to feed animals. The proliferation of mills that process grain into feed is helping in places such as sub-Saharan Africa for example. Data-intesive farming is helping improve agricultural yields of feed crops like soyabeans by carefully monitoring the use of water and fertilizer.

A more radical approach is to change animals´ diets. Efforts to reduce the amount of fish meal used in aquaculture have already paid dividends. In 1990 90 % of salmon feed used in Norway was fish meal, but 2013 greater use of plant matter had reduced that figure to 30 %. More can be done. At most 20 % of protein in grains fed to animals is converted to edible protein; the rest is turned into waste products. Cargill, an agricultural giant, broke ground ths year on the wolrd´s largest gas-fermentation facility, in partnership with Calysta, a californian firm that makes feed out of natural gas. After feeding bacteria called methanotrophs with metane, they can be turned into protein pellets for fish and livestock. Insects are also an option. Flies and maggots can be raised on manure and organic waste, instead of grains, and then fed to cattle, chicken and fish.

The FAO has warned that by 2050 the planet will need produce 70 % more food than it did in 2009. The idea of chomping more bugs and eating lab-grown meat may capture the imagination. But the path to food sustainability also run through animals´stomachs.

Note: We in Bright Water Fish follow the debate and look for new solutions.

Further reading:
https://undark.org/article/fish-farming-sustainable-f3-aquaculture-challenge/

 

Lysekils fiskeindustri utgör ett eget kapitel i svensk industrihistoria

Du kan läsa många intressanta berättelser om Lysekils fiskeindustri från K.G. Anderssons bok ”Betydelsefulla burkar” (2007). Denna och många andra intressanta böcker finns t.ex. hos Lysekils bokhandel vid Kungstorget.

Bet burk